, bara besvikelse.
och jag vet inte hur jag ska få fram det.
men jag är så sjukt besviken :/

Justdet! Då var det Sommarlov, alltså ingen "vi-vill-att-eleverna-ska-dö-innan-studenten-skola". Denna mycket underbara händelse inträffade ca 10.30 i torsdags, då vi (1:2) ca 1 timma tidigare hade skämt ut oss totalt. Men det är ju en annan historia och vi kan ju bara tacka gud att sommarlovet är långt så de flesta hinner glömma bort det som "skedde". Jahopp, efter skolavslutningen fick jag springa och köpa mycket fina blommor, åka hem, åka hem till student-Johan, äta mat, fira, åka hem till student-Linn, inte äta mat för det fick inte plats mer, fira, och prata. Mycket att göra på mycket kort tid, men det fungerade iallafall så att säga!
På kvällen tog jag mig ner till folkparken där Amanda, Fanny, Bella & Sofie befann sig. Jag trodde det skulle bli en sjukt tråkig kväll, men så blev det inte alls! Hade jätte kul & trevligt, det jag minns av det iallafall. Kvällen avslutades dock inte på bästa sätt, men det är väl någonting jag får lära mig utav (aldrig ljuga).

Idag var det iallafall SM i stockholm, Hovet. Var inte allt för peppad, hade inte tränat allt för mycket och det gick som jag förtjänade. Men det var iallafall kul och det är väl det som är huvudsaken? :)
FÖRRESTEN, eftersom det är sommarlov tänkte jag ta upp skrivandet här lite grann, känner att jag har vissa brister, men jag ska försöka göra mitt bästa.

Nu är det dags att sova lite eftersom denna natt inte bjöd på allt för mycket sömn,
Så "godnatt".

Jag har inte skrivit på länge, jag vet! Men nu gör jag det iallafall.
Spanien var länge sen och det var sammanfattningsvis hur underbart som helst, främst för att det var VARMT varje dag men även för att jag slapp Sverige ett tag, jag slapp verkligheten och det = mycket, mycket skönt! :)

Idag är det inget mindre än allas våran älskade Amalias födelsedag! Ihi, imorgon är det Valborg och då ska hon firas ! :) Vi måste tydligen fixa lite saker i stan innan vi tar bussen hem till mig, grillar och lagar mat, gör oss redo och myser! sen är resten av kvällen ganska oklar, och just nu orkar jag inte lägga ner mer energi. Så jag säger som Amalia - Det löser sig! :)
Iallafall så är vi tillsammans och det är ju liksom själva grejen, för annars vore ju allt katastrofalt!
Hemresan (om vi tar oss in till stan) är också ganska oklar sense min "sovplats" förstördes helt plöstligt, (men det gör mig inget), så det blir nog ett enkelt telefonsamtal till min kära och nära släkting morfar som verkar väldigt villig att agera taxi efter mitt förra "singelrace" genom stan kvart över 1 på natten :)

Duschning, pratning med min kära vän Prill, två bortglömda piller samt ett leende på läpparna väntar så det är bara att sätta igång!
Hoppas all har en underbar valborg och tänker på vad dom gör ;)

BYE!

Om 50 minuter åker vi hemifrån, bort mot flygplatsen, och bort till värmen (förhoppningsvis). Ska bli skönt att lämna snön hemma, jag behöver den inte ett dugg! :) Kommer hem igen nästa söndag, och då hoppas jag att snön har försvunnit!
Igår var nog den värsta skoldagen i mitt liv. Vi började med specialidrott (det tråkigaste som finns ja,), vi skulle redovisa och det gick skitdåligt :) men jag bryr mig inte :) Sen hade jag tydligen tid hos sjuksköterskan. Jag insåg att hon antagligen har fått fel jobb och borde bli nåt i stil med psykolog istället. Sen var det dags för spanska, ganska kul. .. om inte halva gruppen (= min klass ungefär) hade kommit försent, dom fick inte komma in utan fick gå till rektorn istället. Kul för dom, men inte för mig. Efter lunchen (påsklunch...) så vare PLUGGA. från 12.30 till skolan stängde 17.00, och jag var ändå inte helt klar. Jag dog, jag återuppstod och jag dog igen. Stackars lärarna som fick stå ut med mig, men det är ju sånt dom är till för, eller? Aja, när jag kom hem blev jag iallafal klar med uppdraget. 13 sidor om Somalia (y) = underbart!
tycker synd om alla som inte är klara och som måste lämna in idag. usch,
Iallafall innan jag somnade klockan två bestod min kväll/natt av att packa, prata med, ao precis. och se avsnitt OTH season 5 avsnitt 10&11. älskarrrrrt!

Ae, nu är det nog bäst att jag packar klart det sista och skickar in uppdraget till skolan.
ringer och väcker en viktor kanske också? vem vet.

Byeeee, hörs den 30:e igen, :D
Erica

Japp, så var jag här igen, missade bussen, som vanligt. Jag och bussar går inte ritkigt ihop.. Men det som är värst med det hela, är när jag står i mitt rum med händerna och armarna fulla av saker, samt väskan hängandes någonstans och jag bara ser, hur alla vi busshållplatsen gör sig redo.. oså kommer bussen.. och åker. - Som vanligt.
menmen, det är väl bara att se glad ut och ta nästa helt enkelt!, Förresten är det "påskpyssel" i matsalen i en HALVTIMMA som står på schemat. Anledningar till att jag inte är ledsen att jag missar det:
1. Man blir indelad i grupper med människor man inte känner.
2. på en halvtimma hinner man inte göra nåt iallafall, särskilt inte i grupp.
3. det är snö ute som bara den = ingen påskkänsla alls = inget påskpyssel. (kanske julpyssel istället?)

Bara tio minuter kvar tills bussen går nu, kanske är bäst att jag inte missar den också.
meeeen först, måste jag gå ut och skotta en "gång" ner till vägen så jag slipper gråta över blöta strumpor hela dagen /  askalla fötter. Smart!

Bara denna skoldag, och sen imorgon. Sen äre hejdå :) ihi.
- kul att höra från dig...

Aja, Bye!

Hur vet man att man alltid kan lita på någon? Även om det är en person som man värderar högt eller känner sig högt värderad av? Hur vet man att man inte kommer bli sårad? Hur tänker den som man anser vara en väldigt bra vän när den beter sig som skit mot en? Även om man är den som den har berättat hur mycket som helst för? Eller som man har berättat sin djupaste hemlighet för?

- Man vet inte, jag vet inte. Jag har fått det bevisat för mig nu, på flera olika sätt. Jag har sett hur man ena stunden kan vara en utav de personer som betyder mest men sedan på bara några ögonblick så vänder det, och man hinner inte ens förstå vad som har hänt. Jag undrar då hur den personen kan ta för givet att man står kvar på samma plats och väntar när den känner för att komma tillbaka? Det fungerar inte så. Man blir så djupt sårad på ett eller annat sätt att man inte kan göra så mot varken den eller mot sig själv.

Man kan inte bete sig hur som helst mot någon. Man kan inte vara på ett visst sätt och kanske säga dumma saker för att man i just den stunden inte mår bra, eller inte orkar. Man ska inte det låta gå ut över någon annan, särskilt inte någon som man anser vara en bra vän. Det gäller att tänka till innan man säger eller gör någonting som kanske kan såra.

.. vissa tar åt sig mer än andra

såhär kul har jag : || (inget alls.)
ungefär så kul har jag haft hela tiden, och så kul kommer jag ha resten av helgen också. Vad händer? - inget. Eller jo, massage på söndag. "jaaa!"

bara inte känner för nåt, bara vill att det ska bli påsklov så jag kan åka HÄRIFRÅN! .. 4 veckor kvar.

blir så besviken hela tiden, och jag vet inte vad jag ska säga. För är det rätt saker att blir besviken för?
- alla kan såra, eller? - Aa.

mysdag skulle det ha varit, men allt dåligt var på samma dag och jag är bara helt förvirrad.

Det kändes redan imorse som om det var fredag idag. Min lillebror satte igåg morgonen med att lysa runt i mitt rum med en ficklampa för att försöka finna telefonen, han lyckades märkte jag.
Jag fortsatte drömma drömmen, om samma sak som vanligt ... oh vad jag bara önskade att det inte var en dröm.. ><
Jag vaknade, kände faktiskt lite för att gå till skolan pga av drömmen och missade inte bussen för en gångs skull! Jag träffade Linn på bussen och mindes tillbaka till sommaren 05 och kroatien, aw ..
Bussen som jag hoppade på väl framme vid resecentrum tog mig till idrotten och mina älskade vänner.
Jag tror det var här dagen förstördes som mest. Drömmen skulle inte på något sätt i hela världen kunna gå i "uppfyllelse". Jag fattar inte ens varför jag var så dum att ens försöka inbilla mig det. Det är en dröm, en dröm jag drömmer minst 3 gånger i veckan och den kommer alltid vara en dröm.
Idrotten var pisstråkig.
Efter idrotten var älsklingsamanda helt sockersöt och gav alla oss tjejer en varsin jättefin ros, tack <3
Vi kom till skolan som dom förövrigt hade dränkt i allahjärtansdags-pynt. fint & mys. Kändes fortfarande jätte dåligt. Vi åt mat, sen var det matte. Kändes konstigt där med.
Efter matten kändes det mer än nåonsin som fredag, massor av människor gick hem och på basgruppen var det inte många. Vi fick hjärtan av Karin och det började kännas mer och mer som en avslutning (?)
Sen var det engelskaredovisning, alla var jätteduktiga, sen var det bara jag och Jessica kvar, bokstavligt talat, Amalia gick, Fanny gick, men värst av allt, Amanda gick och kommer inte tillbaka förns om 3 veckor. Sorgligt ..

Väl hemma har allt bara börjat kännas värre och jag vet inte vad jag ska göra eller säga.
Jag tror jag kör med det vanliga. - Jag låtsas vara glad för mig själv för då är jag det för andra och då "glömmer" jag bort vad det är.

ae, jättedålig dag faktiskt,
jag orkar inte..